KRÖNIKA: VILD STREJK
Vart har den här känslan tagit vägen? Det klagas inte mindre i alla fall. I fikarum och hängandes över maskiner förbannar man sig över chefen som inte fattar någonting, lönen som inte är tillräckligt hög och säkerheten som är alldeles för låg, men det stannar där. Man går inte vidare, man gör inte slag i saken.
Under löneförhandlingar i slutet av 80-talet på dåvarande Volvo Flygmotor(AERO) gick man ut i vild strejk bara på grund av en kommentar av en chef. Förhandlingarna stod stilla och facket gjorde ingenting.
-Ni kommer inte få mer än max ett par skyddsskor extra per år, lär han ha sagt lite spydigt. Detta resulterade i att knappt någon jobbade dagen efter, på någon avdelning. Enligt en arbetare så kom han som vanligt och stämplade in på morgonen och blev mött i dörren av en gubbe som sa till honom att ”Du jobbar inte idag!”.
-Det var bara att vända och åka hem igen annars hade man väl fått stryk, skrattade han fram när han mindes tillbaka.
Strejken varade bara i en dag, men förhandlingarna satte mycket riktigt igång och det resulterade i nya avtal som var fördelaktiga för arbetarna. Bland mycket annat fick man ett par nya skyddsskor per år. Alla som inte jobbade fick en skriftlig varning, vilket då var i stort sett alla, så den hade ingen direkt betydelse.
Vad har hänt med andan hos den svenske arbetaren? Visst är det tuffare tider och vi står inför en enorm finanskris, men det har ju inte varit något hindrande historiskt sett, viljan att förändra kan väl inte bara försvinna? Framtiden får utvisa om arbetarna kommer återta sitt kritiska agerande, för att skapa bättre arbetsförhållanden.
Daniel Magnusson
TV-Produktion
Krönika: Är aporna smartare än oss?
Är inte människan en väldigt smart varelse, smartare än aporna? Kanske är det tvärtom - aporna som är smartare än oss, just för de aldrig slagits av idén att låsa in människor i ett hus i över 100 dagar.
Det finns säkert flera av er som kommit på att jag syftar på dokusåpan Big Brother. Där ett antal deltagare bor instängda i ett specialbyggt tv-övervakat hus med ingen eller ytterst liten kontakt med den yttre världen under några månader. Som delatagre går det hela ut på att inte bli utröstad ur programmet och till slut stå som segrare av Big Brother. Den svenska upplagan av Big Brother har hittills sänts fem gånger. 2006 års säsong hade de högsta tittarsiffrorna hittills med ett genomsnitt på ca 250 000 tittare och runt 800 000 såg finalen av programmet. Jessica Lindgren från Kalmar i tillslut som segare.
För att komma tillbaka lite till ämnet, hur smart blir man inne i huset? Ta till exempel vinnaren Jessica Lindgren, numera Cabezas, som skapade heta rubriker. Hon upplevde eldig romantik med Robin, skallade Anton, kastade en flaska efter norska Carina och örfilade mjukisen Muffe med mycket mera. Hon och Robin Persson förlovade sig inne i huset och planerade även att gifta sig. Låter det speciellt smart? Jag skulle påstå att det inte är så. De kände inte varandra speciellt väl efter så kort tid, men kanske blir man desperat när man är inlåst med massor av nya människor? Killarna som kommer in i huset är vältränade, förutom någon stackare somd e atgit in på grund av ett annorlunda utseende. Tjejerna är glamourmodeller och ja, ni kan ju föreställa er hur deras kroppar ser ut...Det är nästan så att jag inte kan klandra henne för att hon hade tre sexpartners inne i huset.
Men hur mycket vinklar egentligen TV deras personligheter? Är tjejerna med blont hår och stora bröst verkligen så korkade som det framstås i Big Brother, eller framställs de så för att det utseendet anses tillhöra en korkad personlighet? Det kanske rent utav ses som underhållning att titta på en korkad snygg tjej? Det var också en hel del tittare som klagade på serien, om att det var så dumma personer som släpptes in i huset och så vidare. Men de människor som klagade på det då, var dom inte smarta nog att byta tv-kanal själva? Efter att Jessica vunnit pengapotten på 1 miljon kronor investerade hon i ett par nya (stora) bröst som enlig mig inte alls passade in på hennes smala kropp. Efter dokusåpan flyttade Jessica till Spanien där hon träffade sin nuvarande man. Att hennes föräldrar var med i Jehovasvittnen är det kanske inte många som vet om. Jessica gjorde nästan allt man inte bör göra som medlem i Jehovasvittnen. Men nu, efter att hon kommit ut ur huset, skaffat man och blivit gravid sa hon till tidningen Klick! "Jag ska bli mamma och vill leva ett rent liv. Och Svenska kyrkan följer ju inte Bibeln".
Kanske lyckades hon tänka över sitt handlande inne i Big Brother huset och har nu bestämt sig för att leva ett rent liv och utan att kasta ölflaskor. Så big brother kanske för något bra med sig? Många av hennes fans undrar vart Jessica egentligen tagit vägen, kanske vill hon numera just leva det rena livet tillsammans med sin familj långt bortifrån alla tv-kameror och skvallermagasin.
Emelie Andersson,
Radioproduktion
Krönika: Nyhet till varje pris?
När jag nyss hade påbörjat min utbildning köpte jag ett nummer av Aftonbladet. Jag brukar annars inte köpa Aftonbladet, men detta nummer var speciellt. Hela förstasidan täcktes av ett foto på en man, med en rubrik som stod ut ”Han kan köra ihjäl dig - när som helst” Artikeln handlade om Kent Strid som är dömd för rattfylla 48 gånger. I artikeln framgår det att han under lång tid haft problem. Han beskrivs som ett av Sveriges värsta rattfyllo. Jag läste artikeln och tänkte inte mer på det, tills min lärare tog upp det som exempel på en lektion. Först då reagerade jag på bilden och rubriken och skämdes eftersom jag köpt det numret.
Jag funderar hur Aftonbladet har diskuterat när de beslutat om att skriva en sådan rubrik. Jag kan inte låta bli att tänka på anhöriga till Kent Strid som får se denna förstasida. Jag tycker att Kent Strids livsöde ska berättas, men hänsyn till anhöriga måste tas. Journalister har en makt. En makt som de måste kunna hantera. Journalister ska vara opartiska och sakliga och ta hänsyn till de etniska reglerna. Men finns det en opartisk och objektiv journalistik? Svar nej, innan en journalist påbörjar en artikel finns det frågor som ska besvaras som exempel, finns det ett allmänt intresse? Hur ska detta berättas? Vilken vinkel ska artikeln ha? All journalistik baseras på val där journalisten ståndpunkt spelar roll.
Är en nyhet så viktig att flera människors liv ska ändras för all tid. Behöver svenska folket veta namnet på den misstänkta mördaren? Kan en namnpublicering vara berättigad om den misstänkta mördaren sitter på en viktig position i samhället? Journalistiken måste ha någon gräns. Allt kan inte handla om att sälja lösnummer eller få mest tittarsiffror. Journalister ska berätta om orättvisor i samhället och kanske påverka samhället till det bättre.
Av: Evelina Lestander,
Journalistik.
