KRÖNIKA: VILD STREJK
Fenomenet ”vild strejk” är något som blir allt mer ovanligt. Fram till för en femton tjugo år sedan strejkades det hej vilt och den stolte arbetaren kämpade för sin rätt till bra löner, säkra arbetsmiljöer och ett bra arbetsklimat.
Vart har den här känslan tagit vägen? Det klagas inte mindre i alla fall. I fikarum och hängandes över maskiner förbannar man sig över chefen som inte fattar någonting, lönen som inte är tillräckligt hög och säkerheten som är alldeles för låg, men det stannar där. Man går inte vidare, man gör inte slag i saken.
Under löneförhandlingar i slutet av 80-talet på dåvarande Volvo Flygmotor(AERO) gick man ut i vild strejk bara på grund av en kommentar av en chef. Förhandlingarna stod stilla och facket gjorde ingenting.
-Ni kommer inte få mer än max ett par skyddsskor extra per år, lär han ha sagt lite spydigt. Detta resulterade i att knappt någon jobbade dagen efter, på någon avdelning. Enligt en arbetare så kom han som vanligt och stämplade in på morgonen och blev mött i dörren av en gubbe som sa till honom att ”Du jobbar inte idag!”.
-Det var bara att vända och åka hem igen annars hade man väl fått stryk, skrattade han fram när han mindes tillbaka.
Strejken varade bara i en dag, men förhandlingarna satte mycket riktigt igång och det resulterade i nya avtal som var fördelaktiga för arbetarna. Bland mycket annat fick man ett par nya skyddsskor per år. Alla som inte jobbade fick en skriftlig varning, vilket då var i stort sett alla, så den hade ingen direkt betydelse.
Vad har hänt med andan hos den svenske arbetaren? Visst är det tuffare tider och vi står inför en enorm finanskris, men det har ju inte varit något hindrande historiskt sett, viljan att förändra kan väl inte bara försvinna? Framtiden får utvisa om arbetarna kommer återta sitt kritiska agerande, för att skapa bättre arbetsförhållanden.
Vart har den här känslan tagit vägen? Det klagas inte mindre i alla fall. I fikarum och hängandes över maskiner förbannar man sig över chefen som inte fattar någonting, lönen som inte är tillräckligt hög och säkerheten som är alldeles för låg, men det stannar där. Man går inte vidare, man gör inte slag i saken.
Under löneförhandlingar i slutet av 80-talet på dåvarande Volvo Flygmotor(AERO) gick man ut i vild strejk bara på grund av en kommentar av en chef. Förhandlingarna stod stilla och facket gjorde ingenting.
-Ni kommer inte få mer än max ett par skyddsskor extra per år, lär han ha sagt lite spydigt. Detta resulterade i att knappt någon jobbade dagen efter, på någon avdelning. Enligt en arbetare så kom han som vanligt och stämplade in på morgonen och blev mött i dörren av en gubbe som sa till honom att ”Du jobbar inte idag!”.
-Det var bara att vända och åka hem igen annars hade man väl fått stryk, skrattade han fram när han mindes tillbaka.
Strejken varade bara i en dag, men förhandlingarna satte mycket riktigt igång och det resulterade i nya avtal som var fördelaktiga för arbetarna. Bland mycket annat fick man ett par nya skyddsskor per år. Alla som inte jobbade fick en skriftlig varning, vilket då var i stort sett alla, så den hade ingen direkt betydelse.
Vad har hänt med andan hos den svenske arbetaren? Visst är det tuffare tider och vi står inför en enorm finanskris, men det har ju inte varit något hindrande historiskt sett, viljan att förändra kan väl inte bara försvinna? Framtiden får utvisa om arbetarna kommer återta sitt kritiska agerande, för att skapa bättre arbetsförhållanden.
Daniel Magnusson
TV-Produktion
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Kanske har vi överlag fått det så bra att vi inte behöver strejka? Eller så har vi så hög levnadsstandard att vi inte vågar riskera att bli utan lön? Hur som helst finns det nog fortfarande en hel del att förbättra på arbetsmarknaden.
Kul att du efterlyser mer kamp ;)
ul
Postat av: patrik
Bra krönika. Du kunde kanske ha gett den du pratar med ett namn för att göra den ännu mer personlig. Men det är roligt med den historiska kopplingen och klöset i slutet på ett angeläget ämne som jag tror berör många.
/p
Postat av: Angelica Eriksson
Väldigt intressant! Håller med om mycket av det du säger, det känns som att det är mer regel än undantag att man pratar skit om chefen bakom ryggen på honom/henne istället för att ta upp det man har åsikter om. Bra jobbat! =)
Trackback
