.

Min sanning är min. Det gäller att tänka på det när det handlar om vad som är sant eller inte. Vad som för mig är sant, kan för dig vara fel och kanske lögn.

När jag läser en bok som säger sig vara sann är det min riktlinje. Det finns alltid två sidor av varje historia.

”Gömda är en sann berättelse. Den är en gastkramande thriller direkt ur den svenska verkligheten.”

Detta är en del ur baksidestexten på boken ”Gömda” som är skriven av Liza Marklund och Mia Eriksson. Det är berättelsen om Mias liv. Hon träffar ”Mannen med de svarta ögonen” som misshandlar henne både fysiskt och psykiskt. Efter dotterns födelse blir livet svårare och tillslut lämnar hon honom och träffar en ny man. ”Mannen med de svarta ögonen” lämnar inte Mia och hennes nya familj ifred, tillslut finns inget annat alternativ än att de måste lämna Sverige för att överleva.

Jag har svårt att tänka mig att någon lämnas oberörd av Mias berättelse. Men i bakhuvudet finns tanken på att det är en bok och jag kan inte låta bli att undra hur mycket som är utbroderat. Men, hennes sanning är hennes sanning.

När jag läser boken kan jag inte låta bli att undra var hon kommer ifrån, hur ”Mannen med de svarta ögonen” ser ut. Hur människorna som känner Mia reagerat på boken.

Skrämmande är det faktum att det finns väldigt många människor som tror sig veta vem Mia är. Hur många kvinnor finns det som delar Mias öde?

För några veckor sedan snubblade jag av en slump in på en blogg som skrivs av en journalist som i december släpper en bok. Inget märkvärdigt med det, hon är inte den första journalist som skrivit en bok och absolut inte sista att göra det.

Det intressanta med Monica Antonssons bok är att den sägs innehålla bevis för att ”Gömda” är falsk.

”Mia - sanningen om Gömda” har fått starka reaktioner i bloggar och olika diskussionsforum. På internetsidan Familjeliv pågår det många olika diskussionstrådar om den kommande boken.

Min undran är var media håller hus? Sydsvenskan och Weekenbladet har haft varsin artikel om ämnet för några dagar sedan, men de stora medierna är tysta. Finns det inte ett stort allmän intresse i att en av Sveriges största journalister anklagas för att ljuga i en bok som säger sig vara sann?

En bok som gett misshandlade kvinnor hopp om att det kan lösa sig.

Jag ser framemot boken, efter att ha följt med i Antonssons blogg verkar det som om det finns mycket som kommer att ställa till oreda.

Men det ger också en bitter smak i munnen. Om det nu skulle visa sig att sanningen om Mia är falsk, vad kommer att hända?

De berörda i boken, de som tagit kontakt med Antonsson för att få fram sin sanning, får sin upprättelse.

Men vad kommer att hända med de misshandlade kvinnorna som söker hjälp. Kommer detta att påverka kvinnojourer och dylikt negativt?

Vad som än kommer att ske när de två olika böckerna jämförs hoppas jag att pengar inte är den bakomliggande orsaken till att skriva en bok och marknadsföra den som sann. En bok som vänt upp och ner på oskyldigas liv.

Sandra Bryntesson

Journalistik